Barnstopp

I min/vår familj kommer det inte att bli några fler barn. Det är bestämt. Vi har två gemensamma barn och maken har en 13-årig dotter som han fick när han var väldigt ung. Hon har bott på halvtid med oss men bor just nu bara varannan helg.

Jag vill inte ha fler barn och maken vill under inga omständigheter ha fler barn. Han har varit småbarnsförälder sedan han var 19 år och känner att det räcker. Han har nu till och med steriliserat sig. Ett mycket bra alternativ för att jag ska slippa stoppa i mig p-piller varje dag, eller stoppa upp en spiral.

Det är en ganska konstig känsla att inse att; jaha då var graviditeterna och barnafödandets tid förbi.

Inte nödvändigtvis en dålig känsla, bara en märklig. Det gick så fort på något sätt. Innan jag fick barn kunde jag inte föreställa mig bortom den stora magen, det var för abstrakt. Nu är jag plötsligt där.

Lite läskigt är det också att tänka på att den där sexbiten, den kommer inte någonsin igen handla om att göra ett litet barn. Från och med nu handlar den enbart om njutning och en bekräftelse på att vi är ett kärlekspar och inte bara vänner.

Inget mer ägglossningssex alltså. Den typen av sex som de som har lite mer svårigheter med barnalstrandet tycker är ångestladdad. Den tycker jag är jättespännande (vilket säkerligen har att göra med att jag väldigt lätt har blivit gravid och att graviditeterna har gått bra).

Men nu är det slut med det och en ny era börjar. Den med njutningssex som innan man fick barn, fast med barn.