Varje dag när jag kommer hem efter jobbet och trycker ner handtaget till vår ytterdörr hemma så vet jag vad som strax kommer att ske.
Först kommer jag höra största barnet ropa inifrån köket: MAMMAAA!
Sen kommer jag höra minsta barnet glädjetjuta.
Efter det kommer stora dottern utrusande i hallen och kastar sig om mina ben. Tätt efter henne kommer (den numera gående) ettåringen som tultar fram så fort hon bara kan och sträcker upp armarna mot mig och fyrar av ett enormt leende.
Maken står alltid i köket och roddar middag.
Den här ceremonin måste vara den absolut bästa tänkbara för att få någon att känna sig välkommen och efterlängtad.
1 kommentar:
Här är det nåt liknande, de dagar som jag kommer hem senare än Oskar! Inte riktigt lika glädjestrålande storebror, men glad! (han är inte så fysisk av sig med kramar och sånt) och så lillebror ropandes HEEEJ HEEEJ HEEEJ från köket och så krypandes så fort han kan :) Man blir verkligen varm i magen av det. Tänk när de är 15 och kanske inte ens orkar säga hej...
Skicka en kommentar