Det där med sex.
Jag måste ta tag i den biten ordentligt. Efter att vår ettåring föddes så har jag inte varit så himla het på gröten. Jag blev liksom trött. Det är verkligen inget fel på maken och det är nog inget fel på mig heller men min initiativförmåga självdog på något sätt. Jag glömmer bort sexbiten, hur konstigt det än må låta.
Det senaste halvåret har vi säkert bara haft sex någon eller några gånger i månaden. Sällan på mitt initiativ.
Jag märker att maken tycker att det är jättejobbigt och jag förstår honom. Problemet är att ju jobbigare han tycker att det är, desto mer prestationsångest får jag. Det blir så stort när man har det så sällan.
Dessutom har våren varit vansinnig. Vi bygger hus, vi renoverar lägenhet, vi säljer lägenhet, vi/jag jobbar som en tok med alla kilon som smög sig på under graviditeten och vi bollar två barn. Där någonstnas mitt i allt tog min extra energi slut. Och med den initiativförmågan till sex.
Jag är dessutom inte typen som fixar snabbisar särskilt bra. Jag behöver lite tid på mig för att slappna av, sluta tänka på annat och ge mig hän.
Det första jag ska göra är att ta mer på min man. Det förtjänar han.
4 kommentarer:
Gud vad jag känner igeeeeeeen mig...! Alltid skönt när någon annan sätter ord på det man själv upplever. Och jag har ändå bara ett barn än så länge. :)
Var glad över att det är så ofta...Här är det rejält stiltje efter att att vi blev gravida första gången, men förhoppningsvis hittar vi tillbaka till varandra när pressen och stressen är mer human. (Blondie)
Therese - bra, det ska jag säga till min make ;) Det är inte bara jaaaaag sm är så här.
Blondie - Visst är det lite läskigt att inse att man tappat sexbiten? Jag trodde att det var en sån där grej som andra gjorde, men inte jag. sen blir jag livrädd att jag inte ska "hitta tillbaka".
Word! Det här är precis det problemet som man själv går runt o grubblar på, men tror att ingen annan har.
Fattar inte att det inte är mer uttalat i media, bland vnner o bekanta. Som om man skäms över att vardagslivet tar så mycket tid att man inte hinner med sig själv och sitt förhållande (eller inte prioriterar).
Katerina Janouch har skrivit bra om det där i en av sina böcker kommer jag ihåg. Hon verkligen avdramatiserade det hela och manade till "samtal" med partnern och att man skulle försöka lägga skulden åt sidan.
Lättare sagt än gjort!!
När min nr.2 kommit ut så ska jag verkligen ta tag i den här biten.
För det är inte okej att ha det såhär i längre tid. Det tror jag inte någon orkar...
/S
Skicka en kommentar