Jag, svindlaren

Jamen visst! Bordet!

Jag har både hittat och köpt just det bord jag ville ha! Helst ville jag har ett bord signerat Carl Malmsten så att det skulle funka bra tillsammans med de stolar jag ropade in för ett par dagar sedan. Ett nytt sådant bord tycker jag är alldeles för dyrt så jag surfade runt på Blocket och plötsligt hände det. Jag hittade ett bord (med åtta stolar) för det facila priset av 6 000 kronor.

Som hittat!

Det visade sig vara ett dödsbo där de ville bli av med sakerna så fort de kunde. När vi tog oss (ja oss, det var hela familjen) ut för att titta på bordet så kunde vi inte hitta någon stämpel. Säljarna var mycket vänliga och erkände att de inte visste säkert men att deras (nu döda) mor alltid hade sagt att det var ett bord av Carl Malmsten. Jag kände inte igen modellen och vi blev lite osäkra.

Affären slutade med att de sålde allt till oss för 2 000 kronor och vi var nöjda med att få ett väldigt fint bord oavsett märke och en massa rätt fina stolar, som vi kan ha som extrastolar.

Efter det har jag googlat och letat runt på nätet för att se vad det kan vara för bord. Det är ett väldigt vacket och gediget hantverk så jag var nyfiken. Helt plötsligt hittar jag det. Det är ett Carl Malmsten-bord!

Nu har jag sjukt dåligt samvete för att vi betalade så lite för det. Maken tycker jatt jag är otroligt larvig men jag känner mig som en lurendrejeriare.