8 juni 2011

Mer barn

Jag ska bli moster i januari nästa år.

Min syster hade varit på ett tidigt ultraljud igår och fått se ett hjärta slå. I vecka 11 är hon nu.

Jag blev jätteglad och upprymd och samtidigt lite bitter. Hon försvann helt ur mitt liv efter att jag blev gravid med min äldsta dotter. Vi var oerhört nära och när jag berättade om min graviditet så bara drog hon. Knäpptyst blev det.

Äldsta dotterns första år träffade hon sin moster två gånger. Mostern som bor 15 minuter härifrån. Samma sak hände när jag blev gravid med min yngsta dotter.

Jag har inte bett om någon förklaring och hon har inte levererat någon spontant. När samma sak hände under graviditeten med min yngsta dotter så fick jag nog. Jag slutade själv att försöka och kände att jag faktiskt skiter i henne om hon skiter i mina barn.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Måste man glömma och förlåta? har hon förtjänat det? Det har hon ju inte, men det barn hon bär på är inte en del av vår konflikt. Jag vill ju vara en fin moster, även om hon inte är det till mina barn.

7 juni 2011

The House

Förresten så är det 10 dagar kvar tills vårt hus är färdigt. Helt färdigt.

Herrejävlagud.

Bling bling

Så länge jag minns har jag föraktat de som har en förkärlek för "bling bling". Dvs glittriga saker och smycken.

Nu är jag där själv. Och jag skäms.

Plötsligt blir jag fnissigt lycklig av glittrande smycken och saker. Mest glittrande smycken. Helst äkta glitter. Hur pinsamt är inte det?

Jag har försökt analysera mina nya preferenser och en något krystad förklaring är att jag numera har en man som jag vill ha smycken av. Jag vill bära det han ger mig. Liksom visa att vi är ihop.

Men jag vet, den förklaringen håller inte alls. Då borde jag kunna ha smycken av bajs och vara glad ändå. Okej kanske inte bajs men...rep?

En annan förklaring är att jag har blivit äldre. Sedan igår är jag hela 35 år. Jag har blivit en skata. Fast en snygg skata.

Nä jag vet inte varför jag vill ha ädelstenar som glittar. Kanske för att det är fint?

2 juni 2011

Långledigt

Äntligen långledigt! Det har varit en vansinnig vecka på jobbet och när jag insåg en dag att jag jobbat över så länge så att jag inte skulle hinna träffa barnen innan de la sig fick jag panik.

Nu ska jag försöka njuta av ett par lediga dagar och fira mig själv på måndag. Hela 35 år blir jag då. Underbart. Jag tycker om att bli äldre faktiskt.

Nästa vecka blir nog tyvärr lika hektisk som denna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En måndagsbild

photomap

Storrengöring efter lekparkshäng