Jag ska bli moster i januari nästa år.
Min syster hade varit på ett tidigt ultraljud igår och fått se ett hjärta slå. I vecka 11 är hon nu.
Jag blev jätteglad och upprymd och samtidigt lite bitter. Hon försvann helt ur mitt liv efter att jag blev gravid med min äldsta dotter. Vi var oerhört nära och när jag berättade om min graviditet så bara drog hon. Knäpptyst blev det.
Äldsta dotterns första år träffade hon sin moster två gånger. Mostern som bor 15 minuter härifrån. Samma sak hände när jag blev gravid med min yngsta dotter.
Jag har inte bett om någon förklaring och hon har inte levererat någon spontant. När samma sak hände under graviditeten med min yngsta dotter så fick jag nog. Jag slutade själv att försöka och kände att jag faktiskt skiter i henne om hon skiter i mina barn.
Nu vet jag inte hur jag ska göra. Måste man glömma och förlåta? har hon förtjänat det? Det har hon ju inte, men det barn hon bär på är inte en del av vår konflikt. Jag vill ju vara en fin moster, även om hon inte är det till mina barn.
8 juni 2011
7 juni 2011
Bling bling
Så länge jag minns har jag föraktat de som har en förkärlek för "bling bling". Dvs glittriga saker och smycken.
Nu är jag där själv. Och jag skäms.
Plötsligt blir jag fnissigt lycklig av glittrande smycken och saker. Mest glittrande smycken. Helst äkta glitter. Hur pinsamt är inte det?
Jag har försökt analysera mina nya preferenser och en något krystad förklaring är att jag numera har en man som jag vill ha smycken av. Jag vill bära det han ger mig. Liksom visa att vi är ihop.
Men jag vet, den förklaringen håller inte alls. Då borde jag kunna ha smycken av bajs och vara glad ändå. Okej kanske inte bajs men...rep?
En annan förklaring är att jag har blivit äldre. Sedan igår är jag hela 35 år. Jag har blivit en skata. Fast en snygg skata.
Nä jag vet inte varför jag vill ha ädelstenar som glittar. Kanske för att det är fint?
Nu är jag där själv. Och jag skäms.
Plötsligt blir jag fnissigt lycklig av glittrande smycken och saker. Mest glittrande smycken. Helst äkta glitter. Hur pinsamt är inte det?
Jag har försökt analysera mina nya preferenser och en något krystad förklaring är att jag numera har en man som jag vill ha smycken av. Jag vill bära det han ger mig. Liksom visa att vi är ihop.
Men jag vet, den förklaringen håller inte alls. Då borde jag kunna ha smycken av bajs och vara glad ändå. Okej kanske inte bajs men...rep?
En annan förklaring är att jag har blivit äldre. Sedan igår är jag hela 35 år. Jag har blivit en skata. Fast en snygg skata.
Nä jag vet inte varför jag vill ha ädelstenar som glittar. Kanske för att det är fint?
2 juni 2011
Långledigt
Äntligen långledigt! Det har varit en vansinnig vecka på jobbet och när jag insåg en dag att jag jobbat över så länge så att jag inte skulle hinna träffa barnen innan de la sig fick jag panik.
Nu ska jag försöka njuta av ett par lediga dagar och fira mig själv på måndag. Hela 35 år blir jag då. Underbart. Jag tycker om att bli äldre faktiskt.
Nästa vecka blir nog tyvärr lika hektisk som denna.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Nu ska jag försöka njuta av ett par lediga dagar och fira mig själv på måndag. Hela 35 år blir jag då. Underbart. Jag tycker om att bli äldre faktiskt.
Nästa vecka blir nog tyvärr lika hektisk som denna.
- Posted using BlogPress from my iPhone
31 maj 2011
Upphittad
Jag tror minsann att min make läser den här bloggen. Han är bra på att hitta saker (liksom jag är), men sämre på att dölja att han hittat det.
Nu låter det som att vi snokar på varandra men det gör vi inte. Jag tror att han har suttit vid datorn i köket och letat efter någon sida i historiken, sett länk till denna och undrat vad det var för något. Givetvis får han läsa här, det gör ingenting, men det kändes lite roligt att ha en egen lite hemlig blogg faktiskt.
Jag tänker nog fortsätta att skriva både i min egna och i vår gemensamma.
Nu låter det som att vi snokar på varandra men det gör vi inte. Jag tror att han har suttit vid datorn i köket och letat efter någon sida i historiken, sett länk till denna och undrat vad det var för något. Givetvis får han läsa här, det gör ingenting, men det kändes lite roligt att ha en egen lite hemlig blogg faktiskt.
Jag tänker nog fortsätta att skriva både i min egna och i vår gemensamma.
30 maj 2011
Befodrad. Typ.
Min chef kom in till mig idag och berättade att hon bett personalansvarige att uppgradera min tjänstebeteckning. Jag är alltså mer kvalificerad idag än vad jag var igår. Eller nåt sånt.
Samtidigt hade hon gått till vår generaldirektör och sagt att jag nu ligger snett vad gäller lönenivå och att han borde justera upp min lön innan lönerevisionen. Aldrig i livet sa han. Det skulle bli jätteskevt för hela revisionen tydligen. Sen vill han inte justera löner på det sättet nu då hans förordnande går ut efter sommaren.
Summa summarum är att jag numera har mer formellt ansvar och "finare" titel men samma jävla lön.
Thanks for nothing liksom...
Det enda jag kunde tänka på när min chef berättade det här var att jag plötsligt innerligt hoppas att jag får tjänsten jag sökt. Det skulle sitta fint att sluta innan min GD går, och dessutom med en lön som ligger 10 000 över den jag har idag.
Samtidigt hade hon gått till vår generaldirektör och sagt att jag nu ligger snett vad gäller lönenivå och att han borde justera upp min lön innan lönerevisionen. Aldrig i livet sa han. Det skulle bli jätteskevt för hela revisionen tydligen. Sen vill han inte justera löner på det sättet nu då hans förordnande går ut efter sommaren.
Summa summarum är att jag numera har mer formellt ansvar och "finare" titel men samma jävla lön.
Thanks for nothing liksom...
Det enda jag kunde tänka på när min chef berättade det här var att jag plötsligt innerligt hoppas att jag får tjänsten jag sökt. Det skulle sitta fint att sluta innan min GD går, och dessutom med en lön som ligger 10 000 över den jag har idag.
Mobilbloggning
Testar det där med mobilbloggning för att på så sätt lättare kunna ladda upp bilder.
Jag bjuder på en måndagstrött bild på mig själv.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag bjuder på en måndagstrött bild på mig själv.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag, svindlaren
Jamen visst! Bordet!
Jag har både hittat och köpt just det bord jag ville ha! Helst ville jag har ett bord signerat Carl Malmsten så att det skulle funka bra tillsammans med de stolar jag ropade in för ett par dagar sedan. Ett nytt sådant bord tycker jag är alldeles för dyrt så jag surfade runt på Blocket och plötsligt hände det. Jag hittade ett bord (med åtta stolar) för det facila priset av 6 000 kronor.
Som hittat!
Det visade sig vara ett dödsbo där de ville bli av med sakerna så fort de kunde. När vi tog oss (ja oss, det var hela familjen) ut för att titta på bordet så kunde vi inte hitta någon stämpel. Säljarna var mycket vänliga och erkände att de inte visste säkert men att deras (nu döda) mor alltid hade sagt att det var ett bord av Carl Malmsten. Jag kände inte igen modellen och vi blev lite osäkra.
Affären slutade med att de sålde allt till oss för 2 000 kronor och vi var nöjda med att få ett väldigt fint bord oavsett märke och en massa rätt fina stolar, som vi kan ha som extrastolar.
Efter det har jag googlat och letat runt på nätet för att se vad det kan vara för bord. Det är ett väldigt vacket och gediget hantverk så jag var nyfiken. Helt plötsligt hittar jag det. Det är ett Carl Malmsten-bord!
Nu har jag sjukt dåligt samvete för att vi betalade så lite för det. Maken tycker jatt jag är otroligt larvig men jag känner mig som en lurendrejeriare.
Jag har både hittat och köpt just det bord jag ville ha! Helst ville jag har ett bord signerat Carl Malmsten så att det skulle funka bra tillsammans med de stolar jag ropade in för ett par dagar sedan. Ett nytt sådant bord tycker jag är alldeles för dyrt så jag surfade runt på Blocket och plötsligt hände det. Jag hittade ett bord (med åtta stolar) för det facila priset av 6 000 kronor.
Som hittat!
Det visade sig vara ett dödsbo där de ville bli av med sakerna så fort de kunde. När vi tog oss (ja oss, det var hela familjen) ut för att titta på bordet så kunde vi inte hitta någon stämpel. Säljarna var mycket vänliga och erkände att de inte visste säkert men att deras (nu döda) mor alltid hade sagt att det var ett bord av Carl Malmsten. Jag kände inte igen modellen och vi blev lite osäkra.
Affären slutade med att de sålde allt till oss för 2 000 kronor och vi var nöjda med att få ett väldigt fint bord oavsett märke och en massa rätt fina stolar, som vi kan ha som extrastolar.
Efter det har jag googlat och letat runt på nätet för att se vad det kan vara för bord. Det är ett väldigt vacket och gediget hantverk så jag var nyfiken. Helt plötsligt hittar jag det. Det är ett Carl Malmsten-bord!
Nu har jag sjukt dåligt samvete för att vi betalade så lite för det. Maken tycker jatt jag är otroligt larvig men jag känner mig som en lurendrejeriare.
Bloggerproblem
När jag skriver inlägg i bloggen så är jag uteslutande på jobbet. Det är oerhört sällan jag får tid och ro att göra det hemma. Nu har blogger inte velat logga in mig på mitt konto på flera dagar. ja faktiskt inte sedan jag skrev förra inlägget.
Otroligt irriterande när man har saker som vill ut.
Otroligt irriterande när man har saker som vill ut.