Så länge jag minns har jag föraktat de som har en förkärlek för "bling bling". Dvs glittriga saker och smycken.
Nu är jag där själv. Och jag skäms.
Plötsligt blir jag fnissigt lycklig av glittrande smycken och saker. Mest glittrande smycken. Helst äkta glitter. Hur pinsamt är inte det?
Jag har försökt analysera mina nya preferenser och en något krystad förklaring är att jag numera har en man som jag vill ha smycken av. Jag vill bära det han ger mig. Liksom visa att vi är ihop.
Men jag vet, den förklaringen håller inte alls. Då borde jag kunna ha smycken av bajs och vara glad ändå. Okej kanske inte bajs men...rep?
En annan förklaring är att jag har blivit äldre. Sedan igår är jag hela 35 år. Jag har blivit en skata. Fast en snygg skata.
Nä jag vet inte varför jag vill ha ädelstenar som glittar. Kanske för att det är fint?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar